17 okt. 2015

ojjjj som tiden går

Det var galet som tiden rinner iväg
nu har ju snart detta året oxå gått
och ja 
det har inte varit det lättaste precis
fyllt av sorg och förtvivlan
En av dem som stått mej allra närmast genom livet dog den 11 januari
samma datum som min egen mamma fast mamma dog 8 år tidigare
Det här blev en sådan chock så jag grät och skakade i dagarna 4 dygnet runt
Att hon skulle dö hade lixom aldrig fallit mej in i tanken
trots jag visste vad hon gick igenom
men ack ack ack

våren och sommaren har flutit på och jag har haft ett par inlånade kanintaxar här och tränat viltspår med dem och efter mycket om och men så gick det vägen :)
haha ja jag är ganska gråhårig numera :)

Min gamla älskade moster har oxå lämnat oss
hon skulle bli 102 år men så blev det aldrig
men hennes namn kommer alltid att leva med mej :)
precis som minnet av henne gör :)

Amy-Ruth fick inte namnet Amy för intet :)

Ha nu en skön höst



27 dec. 2014

Vilket år

Vilket år det har varit här
ett år av både glädje och sorg
ett år jag aldrig vill uppleva igen
så fyllt av förtvivlan så jag finner inga ord för det
Året började väl rätt bra men det som var jobbigt var lille Nilos sätt och beteende gentemot oss och det blev inte bättre precis
Vi hade tagit hjälp av både hundpsykologer och vanliga människor och veterinärer men till slut gick inte det inte längre
När han en torsdagskväll försökte hugga mej i ansiktet fick det vara nog, där gick gränsen
och det här var det svåraste beslutet jag någonsin har tvingats att ta
Nilos uppfödare hade tidigare lovat att hjälpa till att försöka omplacera han men hon sa att jag var tvungen att vänta tills efter julhelgerna men sen hörde hon inte av sej mer Men när hon fick veta att jag låtit Danilo somna in då fick hon minsann ljud i skällan och vräkte ur sej ord som bara hon kan :(
Så så mycket stöd fick jag därifrån men tack o lov att jag hade min mentor bakom mej för utan henne hade jag dukat under. som sagt så var det här absolut det värsta beslut jag varit tvungen att ta och det gjorde så fruktansvärt ont i mej och det gör det än för det går inte en dag utan att jag fäller tårar efter han. Danilo råkade nämligen vara min allra största kärlek.
Tiden har gått och det har kommit valpar här
Youki och Ursula har fått puppisar och det har varit en fantastisk upplevelse.
och Youki ja han blev sitt rätta jag såsmåningom efter att Danilo inte fanns kvar här, han har fått stå tillbaka i 3 år då Danilo såg till att förse sej med allt och Youki fick inget.
jodå klart att Youki fick både tid och kärlek men om Danilo kom i närheten så gick Youki och leksaker och tuggben var inte att tänka på för Youki.
Ja usch och fy så jobbigt det har varit men nu har vi fått starta om och Youki är en lycklig och superglad liten kille igen och det är verkligen värt allt ska ni veta och han är jätteduktig pappa till sina valpar.
Youkis uppfödare valde att ta bort oss ur sitt liv för hon ville inte ha idioter till bekanta och för oss var det helt ok och det är inte vi som förlorat på detta utan det är faktiskt hon själv eftersom hon valt att inte följa Youki och hans avkommor.
och hon sa ju till mej oxå att om jag parar med den och den kennelns hundar då vill hon minsann inte ha med mej att göra mer.
Man är ju numera fri som fågeln att kunna göra vad man vill och det kan jag lova känns skönt :) och Youki han blir bara finare och finare och jag är superstolt över honom och självklart älskar jag han överallt annat men numera delar han mej med 3 tikar vilket han inte verkar må dåligt av
Ursula är ju dessutom hans sambo :)
Anzi är deras dotter och hon föddes i februari -14
Ruth kommer från Lilla Farsbo´s precis som Ursula gör och så småningom kanske Youki blir pappa även till Ruths puppisar men först är det tänkt att det ska bli chokladpraliner :)
Ja nu är det här året snart slut och många vänner och släktingar har lämnat livet detta året 
människor kommer och människor går
Jag tror att allt som händer har en mening faktiskt även om det kan vara svårt att se det 
Jag har inte orkat skriva här sen Danilo lämnade oss eftersom det har varit så sjukt jobbigt
men jag älskar han precis lika mycket nu som när han var här med oss
platsen i våra hjärtan har han alltid





23 juli 2014

hm

mina inlägg kommer visst lite här o där
gamla inlägg står som nya

5 juli 2014

Här knallar vi på som vanligt även om det inte alls är som vanligt numera
jag är ju inte van vid att kroppen talar om för mej att den vill ut precis
eller kanske det är jag som inte är van vid att lyssna på vad kroppen vill :)
strunt samma egentligen :)
att jag numera är ute minst ett par ggr varje dag känns ju rätt häftigt och promenixerna blir längre och längre 
kondisen har blivit betydligt bättre sista tiden
backarna vi har upp där vi bor tar jag nu utan någon paus
( sista tiden har jag pausat 1 gång )
men det är ju bra att kunna skylla på hundarna om man måste stanna mitt i backen :)


Magen mår något bättre men tyvärr mår jag allt som oftast attans illa när jag har ätit 
ibland känns det som anorektikerbeteendet är tillbaka 
men jag tror inte det är så :)


Igår var vi ute vid Torpön en sväng och det var rätt mysigt där
gubben min var hungrig och tyckte vi skulle äta lite mat men jag hade ingen lust att slänga ut pengar på mat när jag inte ens kan äta en halv barnportion
ja inte ens en fjärdedel får jag ju i mej 
men han tog Tacos och jag snorpade åt mej lite på en assiett och det gick jättebra att äta


Häromdagen var jag i Ullared
Lotta hade tagit hand om mina kläder jag rensat ut och hon hade lyckats sälja massor så jag fick in lite kosing att köpa nytt för :)
det var första gången jag sålt