i morgon är det 3 år sedan våran älskade lille Joker Jönsson lämnade det här jordelivet
han blev 12 år och 3 månader gammal och dom sista 6 åren av hans liv levde han på övertid för han var så sjuk och alla hans blodvärden var utslagna och han åt under ett par års tid rätt mycket kortisontabletter
Men åh vad vi älskade denne lille killen som var så otroligt speciell av sej
min mamma som vi sa mormor till var hans favvis
han var överlycklig när han fick gå hem till henne :)
När hon hade dött och jag kommit hem från sjukhuset så satte jag mej med Joker i knät och berättade för honom att mormor inte kommer hem mer utan hon är i himlen nu så vände han på huvudet och tittade ut genom fönstret och upp mot himlen och han hade fått tårar i ögonen.
Så när Joker gick bort bestämde jag mej för att aldrig mer skaffa någon hund för en Joker till skulle vi ju ändå aldrig få
men när 7 eller 9 veckor hade gått och vi som vanligt satt här jag och Thomas så rasade han totalt
och det klarade jag inte av precis
han var ju den som varit starkast genom åren och det gjorde så himla ont i mej att se den jag älskar brytas ner av sorg
så jag satte mej vid datorn och gick in på en sida där jag hade sett små söta taxvalpar innan men eftersom dom valparna ännu fanns kvar i kenneln så tänkte jag att hon måste ha glömt att skriva att dom var sålda
men dagen efter fick min svägerska mej att maila kenneln för att kolla läget
och självklart började mitt internet att strula för att helt lägga av men jag hann precis få iväg ännu ett mail till kenneln där jag skrev ner mitt telefonnummer
det tog ca. 1 timma så ringde kvinnan upp och det fanns 2 små taxkillar kvar och mitt hjärta tog ett redit skutt må ni tro
jag hade ju inte sagt någonting till Thomas om den här valpen
det har var den 8 december 2008 och dagen efter skulle jag till Taberg på begravning men sen kunde vi komma och hämta hem vår nye lille klimp :)
men det var inte lätt att välja mellan dom 2 valpar som fanns kvar
men mitt hjärta sa mej att den svarte med tantecken skulle följa med oss hem
och så blev det :)
nåja .....
men dagen i morgon för 3 år sedan är som en mardröm ännu
det var nog den svåraste dagen i mitt liv då jag var tvungen att ta ett beslut över ett annat liv
ett litet hundliv som var på väg att slockna och med min man brevid mej som absolut inte kunde tro att Jokermannen var så sjuk som han var :(
han låg på djursjukan dom 2 eller 3 sista dygnen av sitt liv och dom hade precis tänkt lägga han i nån maskin för att hjälpa han att andas... Då var det inte så svårt att ta beslutet fakiskt för den glädje han hade gett oss genom åren skulle vi inte tacka han med att låta han plågas längre...
men herre min gud vad vi grät
det kändes som om vi grät floder därinne i ett sjukrum där vi satt med honom i en soffa...
när han väl hade fått somna in så kom nästa beslut...
vad gör vi med han nu....
det verkade som om läget just då bara gick ut på pengar pengar pengar så jag blev ganska stött på veterinären och sa bara att han ska inte alls kremeras utan jag ska ta med han hem..
så hon gick efter en vit liten papperskista som jag la i en av hans filtar i botten på sen lyfte jag upp honom i min famn och storgrät och sen la jag han i kistan med en filt över honom och när jag satt där och storgrät så sa jag " nu gjorde jag det igen men den här gången var det min älskade lille hund jag bäddade ner"
På hemvägen ordnade jag så att 2 av mina bröder kunde hjälpa oss att begrava honom ... men frågan var ju bara var.... helst hade jag velat gräva ner han i mammas grav men det gick inte mina bröder med på :)
så fick jag en idé att ringa Mysans uppfödare som äger mycket skog och jag berättade situationen för honom och han bad oss komma förbi när vi kommit till stan så skulle han åka före oss och visa vart vi kunde begrava honom..
Så blev det och på något sätt blev det så fint
Nu skrattar jag faktiskt gott åt det här för jag både se och höra mej själv den dära natten ute i skogen då jag höll ett tal över honom innan vi grävde igen hans grav...
"det går en ängel kring vårt hus med två förgyllda ljus och bär en bok uti sin hand så somnar vi i Jesu namn" blev avslutet...
Den lilla bönen bad jag varje kväll med honom under hans levnad :)
haha ja det tyckte ni säkert var shaffsigt av mej men det får ni gärna tycka...
vi är ju alla olika som väl är :) :)
