10 år idag sen min allra bästa väninna checkade in
10 år utan dej har nu passerat
2 april 2003 lämnade du oss :/
Du visste att du skulle dö och du försökte flera ggr prata med mej om detta men jag ville inte höra
jag ville inte veta
jag ville inte att du skulle lämna mej
Men för dej blev det bäst såhär
du slapp ifrån helvetesplågorna
Fy sjutton vad jag saknar dej min vän
en saknad som alltid kommer att finnas där
en saknad som jag faktiskt tillåter finnas
jag har accepterat situationen
för jag har inget annat val lixom
Jag minns tillbaka på sista veckorna på det som skulle bli din sista julhelg
Du hade fått ett barnbarn till och du kände sån lycka
Du skulle åka dit över julhelgen var det planerat
men så kom smärtorna
och sjukdomen tog över mer och mer av ditt liv
jag var med dej på stan för att handla julklappar till dina barnbarn
och en present till nykomlingen
du ville köpa en overall till han i stl 110/116
då trodde jag det hade slagit över precis för dej
men då sa du att du ville han skulle ha kommande vinter som ett minne från sin farmor
då grät jag i affären och folk tyckte det var hemskt att en vuxen människa som du höll till i affärerna när du var så berusade att du knappt inte kunde stå på benen
Jag fick utbrott på ett par kärringar och skällde ut dom med mina tårar sprutandes nerför mina kinder
och jag undrade om dom hade någon cancersjuk i sin närhet
jag såg på dej att du blev illa berörd fast du försökte att inte låtsas om det
du var så otroligt tapper
det var du som tröstade istället för att bli tröstad
helt galet men sant
iväg till din son med familj kom du men du ville hem tidigare därför att du inte orkade så vi hämtade hem dej
och då åt vi på mac donalds och återigen trodde jag du blivit knäpp i hövvet när du tog ett glas mjölk till din hamburgare
i mina ögon sett dricker man coca cola
dagarna kom och dagarna gick
än var du där
än var du här
sjukhus här
sjukhus där
och 4 små kattkillar fanns därhemma och troget väntade på sin älskade mamma men dom fick hålla tillgodo med oss och jag lovar att det gick ingen nöd på dom
desto mer njöt dom när du kom hem igen
så 1½ vecka innan den fruktansvärda dagen kom så sa du till mej att jag måste lyssna på dej för det här var så viktigt och jag var tvungen att lyssna på dej för du skulle berätta för mej om hur dina sista dagar skulle bli...
Du visste redan här hur dina sista dagar skulle se ut
konstigt tycker jag
Du ville jag skulle sitta hos dej i ditt sjukrum
du ville jag skulle sjunga och läsa ur Biblen
hålla dej i handen och krama dej
och din högsta önskan var att få somna in i min famn
det här var en onsdags kväll...
följande dag skulle jag hämta dej för att följa med dej till Ica och vi pratades vid runt lunchtid och du skulle vila en stund och ringa tillbaka om ett par timmar då jag skulle hämta dej
timmarna gick
jag förstod att du sov
du var ju så trött
torsdagen gick över till fredag och inget hörde jag ifrån dej
jag ringde ett antal gången utan att få något svar
men på kvällen kontaktade jag distriktet och krävde av dom att åka hit och hämta nycklen till din lägenhet och gå in och kolla hur du mådde
dom lovade ringa mej på natten när dom varit där
men ingen ringde
så på morgonen fick jag tag i någon där och hon sa att dom varit hos dej och att du sov så gott
sov frågade jag
sov hon verkligen så gott som ni tror
varpå jag ringde sonen och berättade läget och han blev helt chockad för han visste inte ens att du var sjuk
men han såg till att distriktet åkte till dej igen och en ambulans hämtade dej och vi fick tillbaka nycklen för vi var ju tvugna kolla dina små katter
vi led så med dom små livet att någon av oss alltid sov därborta hos dom
på måndagen ringde din son och sa att vi måste mötas upp på sjukhuset för att vaka över dej för nu var du sämre
sköterkan sa att du låg på sal 5
vi gick in där
jag gick först
men tvärvände
vi gick tillbaka till sköterskan och sa att det var fel sal
nej det är sal 5 sa hon
nej sa jag
jodå sa hon
nej sa jag det ligger en gammal tant där
ja men det är hon sa sköterskan
du är galen svarade jag
det där är en gammal tant
inte Ulla
jo sa hon igen
nu går det mot slutet och en del människor förändras så mycket
det var nog det svåraste av alltihop att se dej ligga där helt borta och inget hår på hövvet längre
bara en liten toffs
dom kommande 2½ dygnen satt jag hela tiden hos dej
jag sjöng
jag läste din Bibel
jag bad till vår Herre att han skulle ta hem dej här och nu för det var det jag visste att du önskade mest av allt
det hände så mycket skumma saker runt oss hela tiden och jag kände hur jag fullkomligt gick in i någon vägg som råkade stå i vägen
när jag var ute och rökade så mindes jag inte längre varför jag var där och kom inte alls ihåg att jag vakade över dej
men så fort dom sa ditt namn så rusade jag in igen och gick fram och lyfte upp din slappa kropp i min famn
pratade lugnt med dej och förklarade hur mycket jag verkligen tyckte om dej
jag stirrade rätt in i den vita väggen och plötsligt såg jag dej på andra sidan gå ifrån mej över en bro
du höll din hand i någon annans hand
och jag förstod att du gått
men jag förstod ändå inte
jag tror inte att du dog
utan här började ditt nya liv
2 april 2003 någon gång runt kl.14
jag saknar dej så fruktansvärt mycket Ulla
men jag hoppas och tror att du har det bra däruppe
du blev inte ens 60 år
men som du vet så firar jag ändå på något sätt din födelsedag varje år den 14 november
Jag kommer aldrig att glömma Dej
Tack för att du faktiskt lämnade det där Måbraiga kvar här till mej som vi pratade om 1½ vecka innan du dog
eftersom du inte skulle ha någon använding av det där Måbraiga så ville du försöka lämna det till mej så att jag fick överta det
Det var nog det bästa du har gjort :)
Men jag hade mer än gärna forsatt må dåligt bara du hade fått stanna kvar här
Men Gud ville något annat och så fick det bli :)
Tankarna tillägnade min bästa vännina Ulla H
