111111

Nu är det en stund sen jag var här igen
men jag är ingen bloggare precis :)
Det har väl hänt lite sen sist på både gott och ont
Förra onsdagen den 2 november så opererades jag igen i Värnamo
börjar smått fundera över om eländet tänker ta slut någon gång
När dom körde in mej till operation för att börja med förberedelserna kände jag panik
fy fabian dom skulle ju vara tvugna sätta en nål igen ju
efter 15 försök i händer och armar gav narkospersonalen upp och tvångssatte en nål i min fot så dom kunde söva mej
en op hann dom med imellan medans dom försökte sticka mej


men men
Efter 2 timmar var Gnuttisen redan uppe vid sängen igen
så rädd
så ledsen
så förtvivlad
så till sist gav dom mej en telefon så jag fick ringa dit jag var tvungen så jag kunde få ro igen en stund


Min Maja hade nämligen dagen innan fått en kraftig stroke och hon hade förlorat både rörelseförmåga och talet
den här Maja betyder allt för mej och har så gjort sedan jag var 14 år och hon kom in i mitt liv när hon började som skolsköterskapå min skola
Men där jag låg på uppvaket fick jag så reda på att hon hade klarat det här bra
rörelseförmågan hade återkommit under natten och talet hade kommit tillbaka under morgonen
hennes gubbe tyckte jag skulle ringa henne för hon hade frågat efter mej så personalen hjälpte till att slå hennes mobilnummer och jag fick höra hennes röst
tack och lov säger jag bara


Hade det gått så illa för Maja att hon inte hade överlevt det här så hade inte jag suttit här idag
bokstavligt talat hade jag gjort slut på skiten direkt


Nåja.....
I värnamo ansåg dom att jag var för pigg på fredagsmorgonen och dom sa att jag fick åka hem
jag bad att få stanna eftersom jag hade så bedrövligt ont men jag fick bara ett leende från läkaren med orden om att det går över och snart kommer magen igång ska du se


Jodu Pyttsan
på kvällen började magen svälla upp och värken tilltog rejält under några timmar
jag var hos min kompis i Jkpg som väl var
när jag skrek någon gång på natten kände hur krafterna svek mej och jag satte mej ner så sa jag till henne att Nu dör jag Nu orkar jag inte längre
så tog hon telefonen och ringde akuten och dom hade svarat henne att hon måste in med mej fortast möjligt
Ve och fasa
sjukhus igen :(
Men väl där kunde dom inte ens ta på min mage förräns jag vrålade och dom sprutade i mej massa morfin och någon sköterska lyckades få i en nål i min hand så dom gav mer morfin och massa smärtstillande
jag till och med bad dom ge mej stessolid vilket jag inte tagit mer än en gång de sista 8 åren


Ja dom närmaste dygnen var det mest djävulska jag har varit med om :(


Men jag är hemma igen och magen sköter sej ganska ok tycker jag
toabesöken haglar tätt men hellre det än inte alls...


Innan jag åkte hem från Värnamo fick jag några allvarliga ord att tänka på
men ändå känns det som om jag inte fattar vad varken läkare eller dietisten snackar om
jag kanske inte kan ta detta allvarliga till mej på rätt sätt
Ibland behöver jag hjälp att fundera och komma på vad som är rätt och fel
Men jag tänker lite såhär ...


Skulle det nu barka åt fanders så får det göra det
jag fick i alla fall må bra av att gå ner i vikt och leva det liv jag önskade få göra med att orka vara ute i skog och mark och gå lååååånga promenixer
vad som sen händer är inte så noga just nu
men några jäkla följdsjukdomar betackar jag mej för
Skulle jag få ha det bra i 1 eller 2 år till vore jag ju väldigt taxam såklart men skulle jag nu inte få det så är det väl inte hela världen det heller


Nu är det 11-11-11 och 9 månader sen jag tog en paus från rökningen :)
men det vet i skam om jag fortsätter med min paus nu
kanske
kanske inte
jag är inte direkt sugen utan mår mest illa vid tanken på röken
men situationen verkar ohållbar---


Må gott ni därute i cybern
var rädda om er


Kramen från Gnuttisen